Hur fungerar Lissabonfördraget?

De flesta som bor i något av EU:s medlemsländer har säkert hört talas om Lissabonfördraget. Det är dock kanske få som har koll på vad det egentligen innebär och vad som faktiskt har förändrats i EU efter att det klubbades igenom år 2009. Lissabonfördraget är i grund och botten en ”ny” grundlag för EU. Eftersom den gamla konstitutionen hade många begränsningar, i synnerhet när antalet medlemsländer ökat från 15 till 27 på bara några år, och innebar att det var svårt att få något gjort överhuvudtaget. Det är helt enkelt knepigt att få så många medlemsstater att komma överens, särskilt när EU innehåller vitt skilda kulturer och ekonomier. Lissabonfördraget gick igenom i Portugals huvudstad Lissabon år 2009 och har både inneburit att EU fått mer makt och att de individuella medlemsländerna fått mindre att säga till om.

Lissabonfördraget och vad det innebär

Lissabonfördraget i korthet

För att det ska bli lättare att fatta beslut i EU-parlamentet har Lissabonfördraget gjort det enklare att klubba igenom olika förslag. Om ett förslag får stöd från 55 % av unionens medlemsländer går detta igenom, under förutsättning att dessa medlemsländer representerar minst 65 % av EU:s totala befolkning. Detta gör att de större länderna som Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien får mer att säga till om, medan mindre länder som Sverige får lite mindre inflytande. Många anser att detta är nödvändigt för att EU ska ha något inflytande överhuvudtaget, medan andra anser att det gör unionen mindre demokratisk.

En annan sak med Lissabonfördraget som blev kontroversiellt var att den så kallade vetorätten inte längre gäller för medlemsländerna när det gäller straffrätt och polisiära samarbeten. Fördelarna med detta är uppenbara när det gäller att komma till rätta med brottslighet över landsgränserna. Å andra sidan är det också ett exempel på de fundamentala förändringar i lagstiftning som Lissabonfördraget gjorde möjligt.

För att sammanfatta kan man säga att Lissabonfördraget på många sätt har gjort EU till en mer effektiv organisation. Samtidigt kan det också ha effekten att det bidrar till en ökad splittring, eftersom medlemsländerna i högre grad måste göra avkall på sina nationella lagstiftningar. För den som vill se ett starkt EU, och som tror på unionen som projekt är Lissabonfördraget antagligen ett steg i rätt riktning. För den som inte tror att EU som projekt har en framtid, kan man se både positivt och negativt på Lissabonfördraget. EU får mer makt, men tror man att unionen förr eller senare kommer kollapsa på grund av nationellt missnöje så kan det bidra till att denna process påskyndas.